Lagom inför Kristi Födelses fest 2007 fick Stolplyckekapellet - Helige Johannes Teologens Ortodoxa kyrka - i Linköping en länge efterlängtad ikonostas (en grekisk ordsammansättning, som närmast betyder bilduppsättning). På så vis har kyrkan fått ytterligare en viktig ortodox symbol, som har en stor betydelse för den ortodoxa gudstjänstens gestaltning, liksom för det ortodoxa troende folkets identitet.

Ortodoxa Kyrkan kan ibland koncist kallas ”Himlen på jorden och jorden i himlen”. Hon är en eskatons kyrka. Hennes sanna identitet vilar i Guds Rike. Det är från Riket hon utgår, och det är till Rikets eviga och oförgängliga tillvaro hon vill föra den dödliga människan och den förgängliga skapelsen.

Ikonostasen är en synlig bild av denna mystiska förening, som har sin utgångspunkt i Guds människoblivande och sin tydligaste manifestation i Kristi uppståndelse och Hans seger över döden. Följaktligen är inte ikonostasen en skiljevägg, utan en förenande länk: mellan Gud och människan, mellan evigheten och tid och rum, mellan det oförgängliga och det förgängliga.

Pavel Florenskij skriver i sin bok Ikonostas: ”Skulle vi ha en tillräckligt skarp andlig syn, skulle ingen materiell ikonostas vara nödvändig, då vi skulle skåda den levande och närvarande Gudens vittnen. P.g.a. vår svaga andliga syn måste Kyrkan hjälpa oss i vår närsynthet, genom att markera de heligas närvaro, klä dem i materia, binda deras spår med färg.”

Församlingen tackar Eero Köttö som tillverkat och satt upp ikonostasen.

f.Misha Jaksic